Vardagsproblem & stalkers

När man är trött och spenderar mycket tid i soffan så händer det ju att man kollar Instagram, typ ofta. Och när man kollat igenom flödet fem gånger på en halvtimme och inser att det inte händer något så  kollar man på förstoringsglas-fliken. När det inte heller är kul så försöker man hitta intressanta personer att kolla in. När det är gjort börjar man stalka, oftast noga utvalda människor av olika anledningar, och då har jag insett att det finns ett problem.

Ni som har instagram som jag försöker stalka: varför uppdaterar ni så sällan? Förstår ni hur tråkigt det är för mig som försöker stalka när den senaste bilden ni la upp var för en månad sen? helt meningslöst ju. Jag lägger ju upp bilder med jämna mellanrum (och ganska ofta faktiskt om jag får säga det själv) för att göda mina stalkers. Okej kanske mest för mina följares skull, men mina stalkers är ju typ följare fast i smyg. Iallafall, man måste ju förstå besvikelsen när det inte hänt något nytt sen typ 97.

På tal om stalkers förresten, har ni varit med om att ni fått upp en notifikation om att någon (oftast din killes ex eller ditt ex nya ragg) gillat ditt inlägg på instagram och sen när du går in är den gillningen borta? Försiktighet är ju A och O när man stalkar! Gulligt ändå, som en puff på Facebook typ.

Bloggar måste ju vara som en guldgruva för stalkers förresten, öppen för alla, väldigt anonymt och fyllda med massa info.

Såååååå, you’re welcome 😉

Puss på er!

Bjuder på en gammal selfie tilldelad mina kära stalkers ;* 11949317_10153729294445921_4581079961553566127_nS.

Helg och sånt

Hej på er!

Nu har det hunnit vara helg och allt, hoppas ni haft en supertrevlig sådan :)
I lördagskväll hade vi Andrés mamma och hennes kille över på middag och det kändes faktiskt roligt att förbereda en middag, göra en god efterrätt och ha en bra anledning att ta på mig en fin tröja, sminka mig och spraya på en skvätt parfym.
Jag är ingen person som går runt i mjukisbyxor, jag äger inte ens ett par, så när jag går hemma hela dagarna så har jag pyjamas och morgonrock på mig tills att jag ska gå ut och då tar jag på mig jeans och T-shirt. Men det var skönt att få på sig något finare en kväll.

gjorde en supergod chokladpaj till efterrätt :) 

IMG_0175

Det var en väldigt trevlig kväll men jag blev trött, vet inte om de andra märkte det men jag var ganska frånvarande imellanåt, kom på mig själv att vara totalt ofokuserad och inte alls med i konversationen ibland.
Jag har märkt att tröttheten leder till huvudvärk ganska lätt och jag är väldigt ovan vid att ha ont i huvudet så det är ju inget plus precis att ha det varje dag nuförtiden. Men jag försöker att dricka mycket vatten och vara ute och få frisk luft och VILA.

Även om det är väldigt få pusselbitar som ska gå ihop nu så är det ändå svårare än vad jag trodde. Om jag försöker se på det ur mitt friska perspektiv så är detta ett skämt. En promenad och ett besök till affären sen är jag färdig, det är ungefär vad energin räcker till nu.

Ett exempel från en dag pre-sick kunde se ut såhär:
Jobb 06-14
Mer jobb 14-16
Stallet 17-1930,20
Gymmet
Hem käka, chilla, sängen
Typ så.

Förstår ni nu varför jag ser dagens ”schema” som ett skämt? VEM ORKAR GÖRA SÅ LITE? Jag tydligen. Största käftsmällen sen 97.

Nu känns inlägget långt nog, vi hörs snart igen.

S.

Andas

Idag har jag varit helt slut efter gårdagen, diagnosen har verkligen gett namnet rättvisa för utmattad är verkligen ett bra ord för att förklara hur jag känner mig idag.

Imorse började jag dagen såhär, utomhus och bara andades in den friska luften. Kände mig tacksam översatt bo på landet, med skogen som granne. Kände den friska luften gå in, kände naturens kraft och lyssnade på allt den bjöd på – fågelsång och svaga vindar som for genom träden. Även om det bara var tillfälligt så kände jag mig stark en liten stund.

Då bestämde jag att dethär får bli min nya morgonrutin. IMG_9033

Lesson learned.

IMG_0174

Yo.
Igår fick jag uppleva
hur det känns när kroppen drar igång sirenen och drar allt den kan i handbromsen.
Jag tog det lugnt på förmiddagen, typ sov efter en natt utan särskilt mycket sömn, hur konstigt är inte det då att vara SVINTRÖTT men inte kunna sova? Störigt. Iallafall, klockan ett ca körde jag och handlade, strax innan tre passade jag Stina & Hugo i en timme ungefär sen var jag ganska trött men fick ingen ro att vila. Klockan sex körde vi till Elin för att äta middag,var hemma igen ca 2130.
Då trodde jag att jag skulle svimma. Så fort vi kom hem kom smällen, jag var helt borta och var helt säker på att jag skulle trilla ihop! Som tur var så stod André bredvid mig och hjälpte mig upp i sängen. Fy vad dåligt jag mådde..

Det här med acceptans verkar vara klurigt för mig. Igår var jag tvungen att inse att jag inte klarar särskilt mycket just nu och jag måste erkänna att jag blev förvånad igår över hur lite det krävdes för att nästan släcka mig men nu vet jag det! Och ja, jag tänker lära mig av läxan kroppen försökte lära mig igår.

Jag antar att jag kommer stöta på fler överraskningar som leder till besvikelse men just nu känner jag att jag har lite bättre koll på vad jag handskas med.

S.

Wellnessboxen

Idag fick jag hem min första wellnessbox, snacka om bra tajming.

IMG_9010

Precis vad jag behövde efter dagens besked faktiskt! Wellnessboxen är en ny slags Box som är fylld med pepp, inspo, kärlek & omtanke. Månadens Box har temat ”Love Yourself”, vet inte hur det skulle kunna bli mer mitt i prick än så!

Vi kikar väl på vad den innehöll :)

IMG_9015

Ni ser, fullproppad med allt dethär!

Smakprov på nya spännande hälsoprodukter, peppbrev med övningar, en intervju med en intressant yoga-tjej och dethär:

.IMG_9011

Det första jag såg när jag öppnade boxen var denna dikten och det lilla kortet ❤

IMG_9017

 

Ett armband och fint pepp ❤💪🏼

IMG_9016

 

Spännande rawfood-produkter med tillhörande recept. Låg även ett smakprov ur Renée Voltaires dessertbok ”Join the baking revolution” med många spännnade rawfood-recept.

Tänk att så mycket kärlek, pepp och omtanke kan rymmas i en så liten låda? Jag kan verkligen rekommendera er att prova detta!

S.

Saker som piggar upp

IMG_8993IMG_8891

 

Mamma var här igår och hade köpt tulpaner till mig, det är verkligen uppiggande med färgglada blommor!

Och Smilla förståss, min fina fina tjej ❤ Vad skulle jag gjort utan henne? Tokfian. Ja och så SofiaFia såklart ❤

S.

Diagnos

Idag har jag varit hos läkaren och jag har goda nyheter och dåliga nyheter.

De goda nyheterna är att medicinskt är jag frisk som en fisk! Alla proverna visade superbra, där var ingenting som fattades.
Det var ju bra! Men också tråkigt, hade varit skönt att ha en medicinsk förklaring.
Så de dåliga nyheterna är diagnosen jag fick: utmattningssyndrom.
BOOM.
Nej, man behöver inte vara gammal för att få det. Man behöver inte heller vara gnällig eller någon som ”känner efter för mycket” .
Till slut orkar kroppen bara inte mer även om den försökt säga ifrån flera gånger tidigare utan att någon (jag) lyssnat och då blir det såhär. Så tips från coachen är alltså att lyssna på kroppen, prioritera och fördela ut energin noggrant utvalt. Säg ”nej, det hinner jag inte med” oftare för ingen kan hinna med allt och ingen förväntar sig det av dig heller.

Hon har ju redan löst dethär problemet, hon är ju inte sjuk längre” kanske ni tänker nu. Well, bara för att jag har en idé om hur jag kan gå vidare så betyder det inte att jag är i mål, långt därifrån. Om någon skulle fråga mig om råd om tex ett relationsproblem så lovar jag att jag har lösningen men om jag själv skulle hamna i samma situation hade jag stått mållös och helt utan en susning om vad jag skulle tagit mig till. Samma sak här, och varför ska det då vara så svårt att applicera mina egna lösningar för andras problem på mina egna?

Bra fråga.

Men jag antar att jag har en idé om hur jag ska ta mig an detta, sen får vi se om det funkar i verkligheten med. Antagligen inte. Det blir kul dethär. Typ.

Biebs håller hoppet uppe iallafall ❤ 

IMG_3601

S. 

Dags igen

Hej på er :)

Jag trodde att jag var fit for fight att jobba så jag åkte till jobbet i onsdags, förvisso på fel tid (hade glömt att jag skulle jobba eftermiddag istället för förmiddag så jag åkte dit klockan sex på morgonen, kom på det klockan sju och körde hem igen för att sen komma tillbaka klockan två, bra där.) men jag tog mig dit. Kändes inte hundra men ganska okej, jobbade mina åtta timmar och samma dagen därpå. I fredags på jobbet skulle jag gå en runda som innebär en del trappor men när jag var klar vart jag helt genomsvettig och kunde inte prata, huvudet var liksom helt tomt? Stod helt stilla! Då bestämde jag mig för att åka hem så blev bara en halv dag i fredags.. sen dess har jag varit hemma. Och sovit. Och sovit. Helt sjukt faktiskt vad mycket jag sover. Visst, jag vaknar med jämna mellanrum men jag sover ändå länge och behöver dessutom ta powernaps på dagen. Ja ni hör ju själva, väldigt olikt mig.

Imorgon ska jag tillbaka till läkaren och får förhoppningsvis lite svar, dels på proverna och förhoppningsvis reder vi ut var problemet ligger..

Idag skickade André ett sms där det stod ”Jag saknar dig” och jag svarade ”jag saknar också mig”. Helt sant, jag är så trött på att vara en tröttkorv jämt. Känner inte igen mig själv imellanåt, och det är en ganska obehaglig känsla.

I övrigt så samlar jag kraft för att åka till stallet för att börja på en ny häst, men jag blir tårögd så fort jag går in i stallet. Denhär känslomässiga delen som plötligt blommat ut är läskig, ni som jämt är såhär känslosamma, hur pallar ni? Jag kan absolut förstå att ni hellre är så än känslokalla för det är tydligen inget som man strävar efter. Men vet ni vad? Jag gillar det, jag gillar min on/off-knapp och att jag kan stänga ute känslor i nästan alla fall, det är bekvämt och praktiskt.

Jag ber om ursäkt att bloggen inte är så lattjo för tillfället, men det är så vardagen ser ut just nu. Imorgon har jag förhoppningsvis goda nyheter från läkaren, eller nyheter iallafall. Det blir kul!

So long,

S.

2017 so far

Godafton mina kära läsare. 

Tänkte berätta om hur detta året varit hittills!

Första helgen åkte jag och min kille och hälsade på hans syster i Jönköping, eftersom att vi inte setts varken jul eller nyår så delades det ut julklappar och alla verkade glada och nöjda :) Även jag, tusen tack för den fina julklappen!

På söndagen var jag på PartyLite-visning hemma hos Sara (& bror Johan) vilket var trevligt och gott, Sara hade bakat supergoda bullar & muffins!

Sen började en mindre rolig historia. Jag kände ett ganska tungt tryck över bröstet, hade svårt att andas och allt bara snurrade. Sjukanmälde mig på måndagen och sen höll det i sig, på torsdagen kände jag mig lite piggare och kände att jag hade ork nog att åka till Ica :) Det visade sig vara en superdålig idé. Mitt inne på Ica trodde jag att jag skulle svimma, det blev helt svart framför ögonen, trycket över bröstet kom som en smäll tillsammans med yrsel och illamående men jag stannade upp och försökte andas mig igenom det och till slut lyckades jag slutföra min lilla shoppingrunda. Jag åkte även till apoteket för att köpa ett gravtest, man vet ju aldrig liksom. Men, som tur var så var jag väldigt ogravid! 😀 När jag kom hem var jag helt slut :(

Fredagen gick åt till att återhämta mig, kroppen var helt slut! På lördagen skulle Ingemar (mammas man) ha födelsedagskalas, jag gick dit med förhoppningen att det skulle gå bra men att jag antagligen inte skulle orka stanna så länge. Vi var där klockan 18 och klockan 21 var jag helt färdig. Mådde så dåligt att jag trodde att jag skulle börja gråta, då gick vi hem.

I tisdags åkte jag och träffade en doktor som tog en massa prover och EKG, svaren får jag nästa vecka.
Visst har läkaren sina aningar om vad det kan vara men med hjälp av proverna kan de utesluta andra grejer. Såååå, vi får väl se vad de säger.

Kul inlägg va? ;D 

S.